2017-07-17 06:00

2017-07-17 06:00

Elsa känner sig otrygg hemma

ÅMOTFORS: Fick rätt om boende i förvaltningsrätten – men kommunen har överklagat

88-åriga Elsa känner sig otrygg hemma och vill flytta till ett av kommunens äldreboenden. Eda kommun avslog hennes ansökan. Elsa överklagade till förvaltningsrätten som gav henne rätt. Men kommunen nöjde sig inte med det, utan valde att överklaga det beslutet till kammarrätten och där är frågan inte avgjord ännu.

Elsa har fått ett tjockt kuvert med handlingar från kammarrätten. Där ligger bland annat kommunens överklagan och meningen är att hon ska bemöta kommunens argument för varför man anser att hon inte har rätt till en plats på ett särskilt boende.

Men hon vet inte om hon orkar. Det är för avancerat att hantera flera sidor med tätskriven text och argumentation.

– Det får vara. Jag har hållit på sen i december. Nu orkar jag inte mer. Hur ska man klara det när man är 88 år?

Närhet till personal

När ska man som äldre ha rätt att komma till ett särskilt boende med tillgång till personal dygnet runt?

När en ansökan om boende kommer in gör kommunens biståndshandläggare en utredning av behovet av hjälp och en bedömning utifrån socialtjänstlagen om någon har rätt till särskilt boende eller om stödet kan ges i hemmet.

Är det fysiska omvårdnadsbehovet avgörande, att man är så svag och sjuk att man inte klarar sig själv hemma längre?

Eller i vilken utsträckning ska även hänsyn tas till känslan av otrygghet? När det egna hemmet inte längre känns som en trygg miljö, utan man vill bo där det är nära till stöd hela tiden.

Förvaltningsrätten i Karlstad anger i sin dom att hänsyn bör tas till känslan av otrygghet när man gör en helhetsbedömning av en persons livssituation. Därför beslutade rätten att Elsa är berättigad till bistånd i form av särskilt boende.

Hänsyn bör även tas till den enskildes egen uppfattning, även om man inte har ”obegränsad frihet att välja sociala tjänster” skriver rätten vidare.

Inget alternativ

Elsa blev glad när hon fick reda på förvaltningsrättens beslut. Men glädjen blev inte långvarig eftersom kommunen överklagade. Kommunen anser att Elsa kan få det stöd hon behöver i hemmet genom hemtjänst och trygghetslarm.

Men hon ser själv inte det som något alternativ. Elsa har stora problem med balansen och förra året åkte hon in till sjukhuset fyra gånger efter att ha fallit. Hon har alltid med sig rollatorn vart hon än går, både inne och utomhus. Men det hjälper inte alltid mot yrseln som hon säger att hon känner av hela tiden, mer eller mindre.

– Jag har haft yrsel i så många år och det har inte blivit bättre med åren.

Hon beskriver själv hur hon plötsligt kan drabbas av yrselanfall, hur hon ”blir borta” en kort stund, och vaknar till när hon ligger på golvet.

Blåslagen

Elsa lider sen yngre år av en sjukdom som påverkar balanssinnet negativt. Hon har intyg från två läkare som styrker hennes problem med balansen. En av läkarna skriver också i sitt utlåtande att en plats på ett äldreboende vore det bästa alternativet för henne ur ett medicinskt perspektiv.

– Jag har varit rejält blåslagen både här och där. En gång ramlade jag i badrummet och slog mig i badkaret, och en gång i sovrummet.

Då föll hon mot sängbordet och slog i ansiktet. Den fjärde gången ramlade hon så illa att hon fick en fraktur på underbenet och tillbringade flera veckor i gips. Allt som hänt det senaste året gör att hon inte känner sig trygg hemma längre, utan bestämde sig för att ansöka om att få komma till ett särskilt boende.

– Jag har blivit mer rädd. De förstår inte hur det är att bli gammal.

Andra lösningar

Av kommunens överklagan till kammarrätten framgår att man anser att Elsas hälsotillstånd inte är så dåligt att enda lösningen är att erbjuda henne en plats på ett särskilt boende. Man tycker heller inte att det framkommit att hon känner så stor oro och otrygghet att det krävs ett boende för att ge henne en skälig levnadsnivå. Utan att det skulle gå att ordna genom hemtjänstinsatser, trygghetslarm och en annan lägenhet så hon slipper trapporna hon har i dag.

Elsa är en viljestark person och hon har hittills velat och kunnat klara sig själv.

Hon lagar sin mat. En gång i veckan går hon till affären, som ligger på andra sidan gatan, och handlar lite mat om hon orkar. Annars hjälper någon granne till. Men hon anlitar privat hjälp med städningen.

– Jag är envis. Men jag blir äldre. 88 år är en bra hög ålder tycker jag. Jag ligger och vilar mycket under dagarna.

Hjälper inte

Elsa återkommer hela tiden till känslan av otrygghet och hur det påverkar hennes vardag och att det främst är därför hon vill flytta till ett äldreboende.

– Jag är rädd för varje steg jag tar, att jag ska ramla. Jag har inga anhöriga i närheten. Jag har en bror som bor 13 mil härifrån och han är 85 år. Jag har grön starr och ser inget på högra ögat. Jag känner mig yr och har gått ner i vikt.

Kommunen har erbjudit henne en servicelägenhet. Men Elsa tycker inte att det skulle hjälpa henne.

– Där är jag ju också ensam. Jag vill till ett vårdhem, då vet jag att det är personal i närheten hela tiden.

Inte heller hennes läkare tycker att hon skulle vara så mycket hjälpt av servicebostad, utan att hon har behov av att flytta till ett äldreboende.

Befogad oro

Förvaltningsrätten i Karlstad skriver att, även om hemtjänstinsatser skulle kunna vara till hjälp för Elsa, så är hennes oro för hemsituationen befogad med tanke på de konsekvenser som hennes problem med yrsel fått. Därför anser rätten att Elsa är berättigad till ett särskilt boende.

En bedömning som kommunen alltså inte delar och därför överklagat beslutet.

Hur det går för Elsa i kammarätten återstår att se. Både förvaltningsrätten och kommunen hänvisar till tidigare domar i ärenden som gäller särskilt boende, och där bedömningar och beslut skiljer sig åt.

Elsa har fått ett tjockt kuvert med handlingar från kammarrätten. Där ligger bland annat kommunens överklagan och meningen är att hon ska bemöta kommunens argument för varför man anser att hon inte har rätt till en plats på ett särskilt boende.

Men hon vet inte om hon orkar. Det är för avancerat att hantera flera sidor med tätskriven text och argumentation.

– Det får vara. Jag har hållit på sen i december. Nu orkar jag inte mer. Hur ska man klara det när man är 88 år?

Närhet till personal

När ska man som äldre ha rätt att komma till ett särskilt boende med tillgång till personal dygnet runt?

När en ansökan om boende kommer in gör kommunens biståndshandläggare en utredning av behovet av hjälp och en bedömning utifrån socialtjänstlagen om någon har rätt till särskilt boende eller om stödet kan ges i hemmet.

Är det fysiska omvårdnadsbehovet avgörande, att man är så svag och sjuk att man inte klarar sig själv hemma längre?

Eller i vilken utsträckning ska även hänsyn tas till känslan av otrygghet? När det egna hemmet inte längre känns som en trygg miljö, utan man vill bo där det är nära till stöd hela tiden.

Förvaltningsrätten i Karlstad anger i sin dom att hänsyn bör tas till känslan av otrygghet när man gör en helhetsbedömning av en persons livssituation. Därför beslutade rätten att Elsa är berättigad till bistånd i form av särskilt boende.

Hänsyn bör även tas till den enskildes egen uppfattning, även om man inte har ”obegränsad frihet att välja sociala tjänster” skriver rätten vidare.

Inget alternativ

Elsa blev glad när hon fick reda på förvaltningsrättens beslut. Men glädjen blev inte långvarig eftersom kommunen överklagade. Kommunen anser att Elsa kan få det stöd hon behöver i hemmet genom hemtjänst och trygghetslarm.

Men hon ser själv inte det som något alternativ. Elsa har stora problem med balansen och förra året åkte hon in till sjukhuset fyra gånger efter att ha fallit. Hon har alltid med sig rollatorn vart hon än går, både inne och utomhus. Men det hjälper inte alltid mot yrseln som hon säger att hon känner av hela tiden, mer eller mindre.

– Jag har haft yrsel i så många år och det har inte blivit bättre med åren.

Hon beskriver själv hur hon plötsligt kan drabbas av yrselanfall, hur hon ”blir borta” en kort stund, och vaknar till när hon ligger på golvet.

Blåslagen

Elsa lider sen yngre år av en sjukdom som påverkar balanssinnet negativt. Hon har intyg från två läkare som styrker hennes problem med balansen. En av läkarna skriver också i sitt utlåtande att en plats på ett äldreboende vore det bästa alternativet för henne ur ett medicinskt perspektiv.

– Jag har varit rejält blåslagen både här och där. En gång ramlade jag i badrummet och slog mig i badkaret, och en gång i sovrummet.

Då föll hon mot sängbordet och slog i ansiktet. Den fjärde gången ramlade hon så illa att hon fick en fraktur på underbenet och tillbringade flera veckor i gips. Allt som hänt det senaste året gör att hon inte känner sig trygg hemma längre, utan bestämde sig för att ansöka om att få komma till ett särskilt boende.

– Jag har blivit mer rädd. De förstår inte hur det är att bli gammal.

Andra lösningar

Av kommunens överklagan till kammarrätten framgår att man anser att Elsas hälsotillstånd inte är så dåligt att enda lösningen är att erbjuda henne en plats på ett särskilt boende. Man tycker heller inte att det framkommit att hon känner så stor oro och otrygghet att det krävs ett boende för att ge henne en skälig levnadsnivå. Utan att det skulle gå att ordna genom hemtjänstinsatser, trygghetslarm och en annan lägenhet så hon slipper trapporna hon har i dag.

Elsa är en viljestark person och hon har hittills velat och kunnat klara sig själv.

Hon lagar sin mat. En gång i veckan går hon till affären, som ligger på andra sidan gatan, och handlar lite mat om hon orkar. Annars hjälper någon granne till. Men hon anlitar privat hjälp med städningen.

– Jag är envis. Men jag blir äldre. 88 år är en bra hög ålder tycker jag. Jag ligger och vilar mycket under dagarna.

Hjälper inte

Elsa återkommer hela tiden till känslan av otrygghet och hur det påverkar hennes vardag och att det främst är därför hon vill flytta till ett äldreboende.

– Jag är rädd för varje steg jag tar, att jag ska ramla. Jag har inga anhöriga i närheten. Jag har en bror som bor 13 mil härifrån och han är 85 år. Jag har grön starr och ser inget på högra ögat. Jag känner mig yr och har gått ner i vikt.

Kommunen har erbjudit henne en servicelägenhet. Men Elsa tycker inte att det skulle hjälpa henne.

– Där är jag ju också ensam. Jag vill till ett vårdhem, då vet jag att det är personal i närheten hela tiden.

Inte heller hennes läkare tycker att hon skulle vara så mycket hjälpt av servicebostad, utan att hon har behov av att flytta till ett äldreboende.

Befogad oro

Förvaltningsrätten i Karlstad skriver att, även om hemtjänstinsatser skulle kunna vara till hjälp för Elsa, så är hennes oro för hemsituationen befogad med tanke på de konsekvenser som hennes problem med yrsel fått. Därför anser rätten att Elsa är berättigad till ett särskilt boende.

En bedömning som kommunen alltså inte delar och därför överklagat beslutet.

Hur det går för Elsa i kammarätten återstår att se. Både förvaltningsrätten och kommunen hänvisar till tidigare domar i ärenden som gäller särskilt boende, och där bedömningar och beslut skiljer sig åt.