2017-07-14 06:01

2017-07-14 06:01

Där man bränner böcker

LEDARE

Journalisten Janne Josefsson berättade i sitt sommarprogram i P1 9 juli att Botkyrka bibliotek bränner böcker vars innehåll man ogillar. Det handlar om äldre utgåvor av Astrid Lindgrens Pippi i Söderhavet. Josefssons påstående antände en eldfängd debatt, vilket väl antagligen också var meningen.

I ett pressmeddelande förnekade Botkyrka bibliotek med hetta Josefssons påstående, och det med ett ordval som inte lämnar något utrymme för tvivel: ”Bibliotek Botkyrka ägnar sig inte åt att bränna böcker.” Det är rätt i sak. Botkyrka bibliotek bränner inte böcker. I stället gallrar man ut böcker, och låter ett återvinningsföretag bränna upp dem. Låt ingen påstå att bibliotekarier inte vet hur man vrider på orden!

Men i sig är det faktiskt inte konstigt att bibliotek bränner böcker, eller låter andra bränna dem. Böcker slits, böcker går sönder. Då kasserar man dem och ersätter dem med nya.

Vad gäller Pippi i Söderhavet har förlaget kommit ut med en ny mer samtida politiskt korrekt upplaga. Den köper Botkyrka bibliotek in när gamla versioner av boken kasseras. Inte heller det är konstigt. Det är inte rimligt att bibliotekarier skall behöva flänga omkring på antikvariat för att hitta särskilda äldre utgåvor att ersätta utslitna böcker med.

Problemet är att Botkyrka bibliotek utöver detta även rensar ut böcker som det uppfattar som ideologiskt problematiska. Pippi i Söderhavet gallras inte bara på grund av slitage, utan på grund av att bokens äldre upplaga innehåller ”föråldrade uttryck som kan uppfattas som rasistiska”, för att citera Botkyrka biblioteks tidigare nämnda pressmeddelande.

Det är mycket allvarligt. Att offentliga bibliotek rensar ut misshagliga böcker är uttryck för ett totalitärt anspråk som inte hör hemma i ett öppet samhälle.

Att tala om bokbål eller att bränna böcker för lätt tankarna till det maoistiska Kina eller det nationalsocialistiska Tyskland. På ett sätt är det olyckligt. Inget tyder på att det är nazister eller maoister som styr Botkyrka bibliotek. Men det är ändå samma totalitära anslag här som där. Det är en skillnad i grad, inte i art. Även om Botkyrka bibliotek bara är en gnista jämfört med 1900-talets totalitära infernon.

När man rensar ut misshagliga böcker bryter man banden till det förflutna. Det blir en slags retuschering av historien som känns igen från det kommunistiska Sovjet, och från Orwells allegoriska beskrivning av Sovjetsystemet i boken 1984. Vi måste komma ihåg också de tveksamma episoderna i vårt förflutna. Kanske särskilt just dem.

Det här är heller inte första gången Botkyrka bibliotek spårar ur. När bibliotekets läsare ville låna Tino Sanandajis bästsäljande bok Massutmaning, i vilken Sanandaji sammanställer forskning om den svenska invandringspolitiken, vägrade man att köpa in den.

Justitieombudsmannen har redan tidigare kritiserat Botkyrkas kultur- och fritidsnämnd för dess ”interkulturella handlingsplan”, som biblioteket lutat sig mot för att av ideologiska skäl inte ta in kontroversiella böcker. JO menar att man brutit mot såväl bibliotekslagens som regeringsformens krav på objektivitet.

Tecknen tyder på att det finns en osund kultur på Botkyrka bibliotek. Det bör oroa inte bara Botkyrkas invånare, utan alla som värnar om det öppna samhället.

I ett pressmeddelande förnekade Botkyrka bibliotek med hetta Josefssons påstående, och det med ett ordval som inte lämnar något utrymme för tvivel: ”Bibliotek Botkyrka ägnar sig inte åt att bränna böcker.” Det är rätt i sak. Botkyrka bibliotek bränner inte böcker. I stället gallrar man ut böcker, och låter ett återvinningsföretag bränna upp dem. Låt ingen påstå att bibliotekarier inte vet hur man vrider på orden!

Men i sig är det faktiskt inte konstigt att bibliotek bränner böcker, eller låter andra bränna dem. Böcker slits, böcker går sönder. Då kasserar man dem och ersätter dem med nya.

Vad gäller Pippi i Söderhavet har förlaget kommit ut med en ny mer samtida politiskt korrekt upplaga. Den köper Botkyrka bibliotek in när gamla versioner av boken kasseras. Inte heller det är konstigt. Det är inte rimligt att bibliotekarier skall behöva flänga omkring på antikvariat för att hitta särskilda äldre utgåvor att ersätta utslitna böcker med.

Problemet är att Botkyrka bibliotek utöver detta även rensar ut böcker som det uppfattar som ideologiskt problematiska. Pippi i Söderhavet gallras inte bara på grund av slitage, utan på grund av att bokens äldre upplaga innehåller ”föråldrade uttryck som kan uppfattas som rasistiska”, för att citera Botkyrka biblioteks tidigare nämnda pressmeddelande.

Det är mycket allvarligt. Att offentliga bibliotek rensar ut misshagliga böcker är uttryck för ett totalitärt anspråk som inte hör hemma i ett öppet samhälle.

Att tala om bokbål eller att bränna böcker för lätt tankarna till det maoistiska Kina eller det nationalsocialistiska Tyskland. På ett sätt är det olyckligt. Inget tyder på att det är nazister eller maoister som styr Botkyrka bibliotek. Men det är ändå samma totalitära anslag här som där. Det är en skillnad i grad, inte i art. Även om Botkyrka bibliotek bara är en gnista jämfört med 1900-talets totalitära infernon.

När man rensar ut misshagliga böcker bryter man banden till det förflutna. Det blir en slags retuschering av historien som känns igen från det kommunistiska Sovjet, och från Orwells allegoriska beskrivning av Sovjetsystemet i boken 1984. Vi måste komma ihåg också de tveksamma episoderna i vårt förflutna. Kanske särskilt just dem.

Det här är heller inte första gången Botkyrka bibliotek spårar ur. När bibliotekets läsare ville låna Tino Sanandajis bästsäljande bok Massutmaning, i vilken Sanandaji sammanställer forskning om den svenska invandringspolitiken, vägrade man att köpa in den.

Justitieombudsmannen har redan tidigare kritiserat Botkyrkas kultur- och fritidsnämnd för dess ”interkulturella handlingsplan”, som biblioteket lutat sig mot för att av ideologiska skäl inte ta in kontroversiella böcker. JO menar att man brutit mot såväl bibliotekslagens som regeringsformens krav på objektivitet.

Tecknen tyder på att det finns en osund kultur på Botkyrka bibliotek. Det bör oroa inte bara Botkyrkas invånare, utan alla som värnar om det öppna samhället.