2017-10-10 06:01

2017-10-10 06:01

En försmak av valdebatten

LEDARE

Om det blir den nye moderatledaren Ulf Kristersson som får sätta tonen kommer faktiskt nästa års valdebatt att bli uthärdlig. Annars har farhågorna varit att valrörelsen 2018 kommer att bli den smutsigaste och hetsigaste på bra länge. Men i Agendastudion i söndags visade Kristersson att det går att vinna på att vara saklig och resonerande.

Senare denna vecka är det moderat partistämma i Örebro och varför partiet inte nöjde sig med att passa på att välja ny ledare där istället för på en tidigare extrastämma är många frågat sig. Svaret såg vi under söndagskvällen. Sveriges televisions partiledardebatter ruckar man inte på och ville Moderaterna ha med sin nybakade partiordförande så fick de allt själva se till att han var vald innan.

I samband med att Ulf Kristersson valdes så sade han att han ville föra in ett mer vuxet tilltal i debatten. Generositetsprincipen, alltså att du bemöter dina motståndares bästa argument och avstår från att medvetet missförstå, skulle tillbaka i det politiska samtalet. Det visade han också på under partiledardebatten. Hans lugna och resonerande stil föll tydligen också tittarna på läppen, och han gavs högsta betyg i de mätningar som gjordes omedelbart efteråt.

Annars är just den sortens debatter inte direkt upplagda för en mer tillbakalutad framtoning, och han blev också lite osynlig under den andra halvan. Det brukar handla om att gå på och ta för sig, särskilt som hela åtta deltagare skall få ett ord med i laget. Ett sådant beteende kan emellertid slå över åt andra hållet och upplevas som ohyfsat och hetsigt, något som framför allt Gustav Fridolin (MP) men också Ebba Busch Thor (KD) fick märka. Fridolin var i det närmaste övertaggad och hand aggressivitet blev osympatisk.

Busch Thor, som också representerar ett litet parti balanserande på fyraprocentsspärren, tänkte kanske att det är så hon måste göra för att synas, men det blev inte så bra. Det går att hitta en balans. Jan Björklund (L) klarade sig bra på ren rutin och Annie Lööf (C) hade också lagt sig mer på det vuxna tilltalet. Tydligt var att alliansledarna hade vinnlagt sig om att framstå som enade. Att regeringsfrågan knappast togs upp, annat än av Jimmie Åkesson (SD), gynnade också dem.

De rödgröna hade ingen bra debattdag. Statsminister Stefan Löfven (S) föreföll grinig och ofokuserad. De enda gångerna han samlade ihop sig var när han gång pratade om hur illa det är med alliansens skattesänkningar och hur alliansen lämnade ett stort budgetunderskott efter sig. Tröttsamma talepunkter som någon partistrateg har tänkt ut. Men Socialdemokraterna kan också sänka skatterna när det passar (som nu för pensionärerna), och han vet också mycket väl att underskottet berodde på den största ekonomiska krisen sedan 1920-talet.

Om S hade velat att debatten skulle ha handlat om sin valfläskbudget så gjorde de fel. Istället kom Löfven på defensiven i duellen mot Kristersson där den senare med trovärdighet kunde prata om jobb och ett växande utanförskap, och det under en brinnande högkonjunktur där en S-ledd regeringen inte lyckas få ned arbetslösheten. Detta kommer att bli de rödgrönas största akilleshäl i nästa års valrörelse.

Jimmie Åkesson blev hårt åtgången från alla håll men det lär inte påverka Sverigedemokraternas opinionssiffror. Effekten blev snarare att han kom att framstå som debattens centrum. Vill man motta SD så är nog en annan taktik anbefallen.

Senare denna vecka är det moderat partistämma i Örebro och varför partiet inte nöjde sig med att passa på att välja ny ledare där istället för på en tidigare extrastämma är många frågat sig. Svaret såg vi under söndagskvällen. Sveriges televisions partiledardebatter ruckar man inte på och ville Moderaterna ha med sin nybakade partiordförande så fick de allt själva se till att han var vald innan.

I samband med att Ulf Kristersson valdes så sade han att han ville föra in ett mer vuxet tilltal i debatten. Generositetsprincipen, alltså att du bemöter dina motståndares bästa argument och avstår från att medvetet missförstå, skulle tillbaka i det politiska samtalet. Det visade han också på under partiledardebatten. Hans lugna och resonerande stil föll tydligen också tittarna på läppen, och han gavs högsta betyg i de mätningar som gjordes omedelbart efteråt.

Annars är just den sortens debatter inte direkt upplagda för en mer tillbakalutad framtoning, och han blev också lite osynlig under den andra halvan. Det brukar handla om att gå på och ta för sig, särskilt som hela åtta deltagare skall få ett ord med i laget. Ett sådant beteende kan emellertid slå över åt andra hållet och upplevas som ohyfsat och hetsigt, något som framför allt Gustav Fridolin (MP) men också Ebba Busch Thor (KD) fick märka. Fridolin var i det närmaste övertaggad och hand aggressivitet blev osympatisk.

Busch Thor, som också representerar ett litet parti balanserande på fyraprocentsspärren, tänkte kanske att det är så hon måste göra för att synas, men det blev inte så bra. Det går att hitta en balans. Jan Björklund (L) klarade sig bra på ren rutin och Annie Lööf (C) hade också lagt sig mer på det vuxna tilltalet. Tydligt var att alliansledarna hade vinnlagt sig om att framstå som enade. Att regeringsfrågan knappast togs upp, annat än av Jimmie Åkesson (SD), gynnade också dem.

De rödgröna hade ingen bra debattdag. Statsminister Stefan Löfven (S) föreföll grinig och ofokuserad. De enda gångerna han samlade ihop sig var när han gång pratade om hur illa det är med alliansens skattesänkningar och hur alliansen lämnade ett stort budgetunderskott efter sig. Tröttsamma talepunkter som någon partistrateg har tänkt ut. Men Socialdemokraterna kan också sänka skatterna när det passar (som nu för pensionärerna), och han vet också mycket väl att underskottet berodde på den största ekonomiska krisen sedan 1920-talet.

Om S hade velat att debatten skulle ha handlat om sin valfläskbudget så gjorde de fel. Istället kom Löfven på defensiven i duellen mot Kristersson där den senare med trovärdighet kunde prata om jobb och ett växande utanförskap, och det under en brinnande högkonjunktur där en S-ledd regeringen inte lyckas få ned arbetslösheten. Detta kommer att bli de rödgrönas största akilleshäl i nästa års valrörelse.

Jimmie Åkesson blev hårt åtgången från alla håll men det lär inte påverka Sverigedemokraternas opinionssiffror. Effekten blev snarare att han kom att framstå som debattens centrum. Vill man motta SD så är nog en annan taktik anbefallen.