2017-08-12 06:00

2017-08-12 06:00

Vad vore jag utan släkt och vänner?

LÖRDAGSTANKAR: Catarina Forsberg

Ibland måste man komma bort ett tag för att se hur mycket fantastisk man har omkring sig varje dag i sitt liv. Släkt och vänner till exempel. Det har väl knappast undgått någon att jag tillbringat sammanlagt två månader i Italien hittills i år. Underbara månader som berikat mitt liv enormt. Men som också fått mig att inse hur många underbara människor jag har i mitt liv.

Många av dem har funnits med mig i hela mitt liv, de ”yngsta” vännerna har jag umgåtts med i 25 år, så jag har nog blivit lite hemmablind.

Tagit er lite för givna.

Inte insett hur viktiga ni är för min familj och mig.

Vänner som ställer upp som hundvakt när vi är i Italien. Som tar hand om Boss som om det vore hennes egen lilla vovve.

Vänner som bjuder på grillafton med drink och gott rödvin vid deras husvagn.

Släktingar som hjälper och stöttar yngsta dottern när mormor blir allvarligt sjuk och pappa och mamma bara nås på telefon.

Vänner som upptäcker att det är italiensk meny på Red Brick och ser till att jag får smörja kråset en hel kväll.

Släktingar som hjälper till och skjutsa och laga middag när det så kallade livspusslet inte går ihop.

Vänner som ställer upp med nattlogi åt äldsta dottern, hennes kompis och svärsonen när de ska till Ullared och shoppa.

Släktingar som hjälper till när bilen pajat och makens färdigheter som mekaniker inte riktigt räcker till.

 

Vänner som orkar lyssna på mina utläggningar om saker som jag upplever som jobbiga och orättvisa. Vänner som dessutom orkar tala om när jag kanske borde byta perspektiv lite. När jag kanske borde tänka efter och inte vara så insnöad i mig själv. Som vågar säga emot och hävda att jag har alldeles, totalt fel.

Vänner som genom sin entusiasm ser till att jag kommer iväg ut till Nolby på teater. Något jag absolut älskar, men där jag är väldigt trögstartad...

Vänner som – på allvar – inte verkar uttråkade av mina evighetslånga utläggningar om Italien i allmänhet och Guardavalle i synnerhet.

Släktingar som bara finns där. Som lyssnar, stöttar, fixar, trixar och hjälper nästan utan att jag märker det. Förrän efteråt.

I stort som smått. Både i praktisk handling och genom att orka lyssna och stötta gör ni mitt liv så mycket enklare och rikare.

Så alla – ingen nämnd och ingen glömd:

 

TACK FÖR ATT NI FINNS

 

 

 

 

 

Många av dem har funnits med mig i hela mitt liv, de ”yngsta” vännerna har jag umgåtts med i 25 år, så jag har nog blivit lite hemmablind.

Tagit er lite för givna.

Inte insett hur viktiga ni är för min familj och mig.

Vänner som ställer upp som hundvakt när vi är i Italien. Som tar hand om Boss som om det vore hennes egen lilla vovve.

Vänner som bjuder på grillafton med drink och gott rödvin vid deras husvagn.

Släktingar som hjälper och stöttar yngsta dottern när mormor blir allvarligt sjuk och pappa och mamma bara nås på telefon.

Vänner som upptäcker att det är italiensk meny på Red Brick och ser till att jag får smörja kråset en hel kväll.

Släktingar som hjälper till och skjutsa och laga middag när det så kallade livspusslet inte går ihop.

Vänner som ställer upp med nattlogi åt äldsta dottern, hennes kompis och svärsonen när de ska till Ullared och shoppa.

Släktingar som hjälper till när bilen pajat och makens färdigheter som mekaniker inte riktigt räcker till.

 

Vänner som orkar lyssna på mina utläggningar om saker som jag upplever som jobbiga och orättvisa. Vänner som dessutom orkar tala om när jag kanske borde byta perspektiv lite. När jag kanske borde tänka efter och inte vara så insnöad i mig själv. Som vågar säga emot och hävda att jag har alldeles, totalt fel.

Vänner som genom sin entusiasm ser till att jag kommer iväg ut till Nolby på teater. Något jag absolut älskar, men där jag är väldigt trögstartad...

Vänner som – på allvar – inte verkar uttråkade av mina evighetslånga utläggningar om Italien i allmänhet och Guardavalle i synnerhet.

Släktingar som bara finns där. Som lyssnar, stöttar, fixar, trixar och hjälper nästan utan att jag märker det. Förrän efteråt.

I stort som smått. Både i praktisk handling och genom att orka lyssna och stötta gör ni mitt liv så mycket enklare och rikare.

Så alla – ingen nämnd och ingen glömd:

 

TACK FÖR ATT NI FINNS