2017-07-01 06:00

2017-07-01 06:34

Britt-Marie, Ä du mä på dä?

GODMORGON: Staffan Ander

Man borde inte sova

när natten faller på.

För tänk då blänker stjärnorna

Högt upp i det blå.

 

Så står skrivit i midsommaraftonens tidning. Det var jag som skrev så, jag citerade Jeremias härliga dikt om våra underbara sommarnätter.

Rätt men fel, låter mig Britt-Marie Insulander veta. Hon, folklivsforskare, vet bättre. Min ”försvenskade” version är näst intill en förfalskning, menar hon. Hon, närking känner väl sin Jeremias i Tröstlösa. Hon vill att hans dikter skall återgivas korrekt och på mål och på närkinska.

Som så här:

En borde inte sova, då natta faller på,

för tänk då blänker stjärnera högt oppe i dä blå.

Dä ä så tyst å stilla.

Te sova vure illa.

Ja vandrar mina vägar över slätt å gynum skog

å stjärnera di följer mej, så sällskap har ja nog.

.........

En kan´le allri drömma så grannt å underbart

som själva natta ter sej, då stjärner lyser klart.

Dä ä som um dä hördes

ett silverspel som rördes.

En borde inte sova, når natta faller på!

En borde si på stjärnera . . . En borde vara två.

 

Så skall det vara, påpekar Britt-Marie och undrar försynt vad som värmlänningarna skulle säga om jag försökte göra rikssvenska av Frödings ”Gå på dompen”.

Vadå? Frågar jag mig. Hans ord kan väl alla, utom ...

 

Dumt fôlk

Å gubevars för dumt folk!

Att en annan, sôm inge lärdom har, int allti ä sôm en ska, d´ä inga unner, men når di, som ska var för mer, int ä klar i bokstaveringskônsta en gang, d´ä lett.

Te äxämpel dä va en söndasmöra, som ja jeck å spankle´r på landsvägen. Da kommer de en harrkär gånass mä glasyger för yga smal å vesen va´n tocken som tocker ä.

 

”Gudagen, min goda man”sa´n. ”Vet han, vart ja ska gå för te komma te prästgårn”, töckte´n.

”Håja, nock vet ja dä”, sa ja. ”Dä inga kônst te komm dit. När han ha gått ett litt stöck länger, kommer han te en väg te vänster, men den ska´n int gå, utta bar fortsätt tess han kommer te näst vägskel, där de tar å te höger, där ska´n gå”

”Må se”, sa harrkärsillänne å såg fundersam ut änna som då int skull var klar grejer. ”Mä se, inte te vänster, men te höger. Nå vidare da.”

”Jo, når´n da ha gått ett stöck te, så kommer´n te e å, å i åa ä e ö.”

”Vasa”, sa´n.

”Å i åa ä e ö”, sa ja.

”Men va i all ti ä dä ni säjer, a,o?” sa´n

”D´ä e å, vett ja” skrek ja, för ja blev rasen. ”å i åa ä e ö, hörer han lite, d´ä e å, å i åa ä e ö.”

” A, o, ö”, sa´n å dämmä geckén.

Jo, den va nôe te dum den.

 

Britt-Marie, Ä du mä på dä?

 

En god helg önskar jag oss alla:

 

Chefredaktör´n

Man borde inte sova

när natten faller på.

För tänk då blänker stjärnorna

Högt upp i det blå.

 

Så står skrivit i midsommaraftonens tidning. Det var jag som skrev så, jag citerade Jeremias härliga dikt om våra underbara sommarnätter.

Rätt men fel, låter mig Britt-Marie Insulander veta. Hon, folklivsforskare, vet bättre. Min ”försvenskade” version är näst intill en förfalskning, menar hon. Hon, närking känner väl sin Jeremias i Tröstlösa. Hon vill att hans dikter skall återgivas korrekt och på mål och på närkinska.

Som så här:

En borde inte sova, då natta faller på,

för tänk då blänker stjärnera högt oppe i dä blå.

Dä ä så tyst å stilla.

Te sova vure illa.

Ja vandrar mina vägar över slätt å gynum skog

å stjärnera di följer mej, så sällskap har ja nog.

.........

En kan´le allri drömma så grannt å underbart

som själva natta ter sej, då stjärner lyser klart.

Dä ä som um dä hördes

ett silverspel som rördes.

En borde inte sova, når natta faller på!

En borde si på stjärnera . . . En borde vara två.

 

Så skall det vara, påpekar Britt-Marie och undrar försynt vad som värmlänningarna skulle säga om jag försökte göra rikssvenska av Frödings ”Gå på dompen”.

Vadå? Frågar jag mig. Hans ord kan väl alla, utom ...

 

Dumt fôlk

Å gubevars för dumt folk!

Att en annan, sôm inge lärdom har, int allti ä sôm en ska, d´ä inga unner, men når di, som ska var för mer, int ä klar i bokstaveringskônsta en gang, d´ä lett.

Te äxämpel dä va en söndasmöra, som ja jeck å spankle´r på landsvägen. Da kommer de en harrkär gånass mä glasyger för yga smal å vesen va´n tocken som tocker ä.

 

”Gudagen, min goda man”sa´n. ”Vet han, vart ja ska gå för te komma te prästgårn”, töckte´n.

”Håja, nock vet ja dä”, sa ja. ”Dä inga kônst te komm dit. När han ha gått ett litt stöck länger, kommer han te en väg te vänster, men den ska´n int gå, utta bar fortsätt tess han kommer te näst vägskel, där de tar å te höger, där ska´n gå”

”Må se”, sa harrkärsillänne å såg fundersam ut änna som då int skull var klar grejer. ”Mä se, inte te vänster, men te höger. Nå vidare da.”

”Jo, når´n da ha gått ett stöck te, så kommer´n te e å, å i åa ä e ö.”

”Vasa”, sa´n.

”Å i åa ä e ö”, sa ja.

”Men va i all ti ä dä ni säjer, a,o?” sa´n

”D´ä e å, vett ja” skrek ja, för ja blev rasen. ”å i åa ä e ö, hörer han lite, d´ä e å, å i åa ä e ö.”

” A, o, ö”, sa´n å dämmä geckén.

Jo, den va nôe te dum den.

 

Britt-Marie, Ä du mä på dä?

 

En god helg önskar jag oss alla:

 

Chefredaktör´n