2017-07-15 06:00

2017-07-15 22:35

Haddockare och landkrabbor

GODMORGON

”Landkrabba!” hörde vi hur det väste från båten bredvid oss. Det var en segelbåt, som seglade utan vind och segel. Vi befann på Göta Kanal. I kanalen, i vattnet. med Gôppa.

Det gjorde inte den förmente ”landkrabban”. Den befann sig på vägen längs kanalen och det var en husbil.

På kanalen ska man segla, inte bila, tyckte segelbåten som hette Carpe Diem och var en hon.

Har husbilar namn? Är en husbil en hon, eller han, eller hen? Undrade jag där i mitt sakta mak.

Vi släppte segelbåten före oss. Hon som greppade dagen såg så ut.

Landkrabban fortsatte sin husbilsfärd, framåt, mot nästa anhalt. Med landkrabba menar vi vanligen en person utan sjövana, en som aldrig slagit en pålstek, aldrig angjort en brygga eller kämpat mot elementen i ensam bräcklig farkost.

Det var så Kapten Haddock utryckte saken i serieböckerna om Tintin.

Man menar, sålunda inte Birgus Lotro, kokosnötkrabban. Den som är världens största levande leddjur och kan bli upp till en meter i längd. Favoriträtten är kokosnöt, som den enkelt öppnar med sina jätteklor. Landkrabborna finner du på en del öar i Stilla Havet och Indiska Oceanen. Den slemmiga varelsen gillar inte vatten.

Några slussar senare (husbilen fick slussvänta på oss) råkade vi på varandra. Båt och bil och campare delar nattplats, i en gästhamn som välkomnande gäster med såväl köl som hjul.

Antalet husbilar längs kanalen ökar. Det gör inte antalet båtar.

Vi träffades i duschkön. Bilens husse och matte hade gjort kanalen tidigare, men åldern tagit ut sitt och de fick nöja sig med biltur längs kanalen. Men, som de sa, de hade tidigare ”slagit sin läns i saltvatten”.

Sålunda som ofrivilliga landkrabbor bjöd de oss ”sjöbjörnar” på några goda förolämpningar de använt sig av under sin tid på vatten. Deras goda Haddockare löd: ”Insjögangster”, ”sakramentskadade sumprunkare”, ”stendöv stallknekt”, ”för alla sardiner i Döda havet” och ”saltvattenavskum”.

För övrigt meddelas att ”pålstek” är inget man lägger på grillen. Det är kungen bland knopar, det är en knop som används för att göra en fast ögla på repet. Den är pålitlig, löper aldrig och kan göras med en hand. Viktigt är att änden på repet (sladden eller tampen) hamnar innanför öglan. Om inte, är det en ”falsk pålstek”.

Något vi ”haddockare” inte sysslar med.

Eller hur?

En god helg önskar jag alla oss krabbor.

Chefredaktör´n

Det gjorde inte den förmente ”landkrabban”. Den befann sig på vägen längs kanalen och det var en husbil.

På kanalen ska man segla, inte bila, tyckte segelbåten som hette Carpe Diem och var en hon.

Har husbilar namn? Är en husbil en hon, eller han, eller hen? Undrade jag där i mitt sakta mak.

Vi släppte segelbåten före oss. Hon som greppade dagen såg så ut.

Landkrabban fortsatte sin husbilsfärd, framåt, mot nästa anhalt. Med landkrabba menar vi vanligen en person utan sjövana, en som aldrig slagit en pålstek, aldrig angjort en brygga eller kämpat mot elementen i ensam bräcklig farkost.

Det var så Kapten Haddock utryckte saken i serieböckerna om Tintin.

Man menar, sålunda inte Birgus Lotro, kokosnötkrabban. Den som är världens största levande leddjur och kan bli upp till en meter i längd. Favoriträtten är kokosnöt, som den enkelt öppnar med sina jätteklor. Landkrabborna finner du på en del öar i Stilla Havet och Indiska Oceanen. Den slemmiga varelsen gillar inte vatten.

Några slussar senare (husbilen fick slussvänta på oss) råkade vi på varandra. Båt och bil och campare delar nattplats, i en gästhamn som välkomnande gäster med såväl köl som hjul.

Antalet husbilar längs kanalen ökar. Det gör inte antalet båtar.

Vi träffades i duschkön. Bilens husse och matte hade gjort kanalen tidigare, men åldern tagit ut sitt och de fick nöja sig med biltur längs kanalen. Men, som de sa, de hade tidigare ”slagit sin läns i saltvatten”.

Sålunda som ofrivilliga landkrabbor bjöd de oss ”sjöbjörnar” på några goda förolämpningar de använt sig av under sin tid på vatten. Deras goda Haddockare löd: ”Insjögangster”, ”sakramentskadade sumprunkare”, ”stendöv stallknekt”, ”för alla sardiner i Döda havet” och ”saltvattenavskum”.

För övrigt meddelas att ”pålstek” är inget man lägger på grillen. Det är kungen bland knopar, det är en knop som används för att göra en fast ögla på repet. Den är pålitlig, löper aldrig och kan göras med en hand. Viktigt är att änden på repet (sladden eller tampen) hamnar innanför öglan. Om inte, är det en ”falsk pålstek”.

Något vi ”haddockare” inte sysslar med.

Eller hur?

En god helg önskar jag alla oss krabbor.

Chefredaktör´n